Att vara kär är inte lätt
Nej kärlek det kan suga fett
Särskilt när det inte har märkts
Hur känslorna för dig har stärkts
För dig var jag en omtyckt vän
Bortglömd som älskare igen
Men ändå slog mitt hjärta hårt
Var gång vi sågs, ja det blev svårt
Till slut blev allting för mycket
Jag pallade inte trycket
Du och jag, vi sågs mer sällan
Ända tills ödet gick mellan
Jag såg dig på bussen en dag
Du skulle åka tåg till Prag
Jag kunde inte låta bli
Och ur min strupe ljöd ett skri
Först blev du rädd och hoppa till
Men när du såg mig blev du still
Jag såg att ankomsten var snar
Endast fyra minuter kvar
Det tomma sätet bredvid dig
Jag satte mig och sade hej
Du hälsade och log, så sött
Och det som jag trodde var dött
Väcktes till liv, lågan tändes
Du märkte något, det kändes
Under din blick växte min press
Jag tog mitt skrivblock, jag var less
Orden kändes desperata
Men jag började att prata
Till Dig som jag älskar så dyrt
Att med Dig allting blir helt yrt
Ja det är sant, det jag känner
Har varit sen vi blev vänner
Men snart ändå så skiljs vi åt
Så varför då allt detta påt
I min diktsamling, lång och fin
Nästan allt för Ditt hjärteskrin
Och jag vill bara säga Dig
Allt detta som bekommer mig
Som orsakats av Din skönhet
Och lika fin personlighet
Du har lett mig till kärlekskval
Så stora som en väldig val
Ja ända ifrån första stund
Har jag knappt lyckats få en blund
Du har förhäxat mig så pass
Att jag smälter som ljummen glass
Med ögon djupa som en tjärn
Det finns inget att ta till värn
Glöm ej din hy så vackert len
Naturligt slät och alltid ren
Ditt hår det är så himla snyggt
Vet att det har jag alltid tyckt
Dessutom Du alltid dig klär
Så görläckert, ja just så där
Du är så snygg från topp till lår
Ja ända ned till Dina tår
Du luktar fräscht, bättre än mint
Du är som min egen absint
Jag vet ej vad jag ska göra
Om jag ska låta Dig höra
Allt det som jag för Dig känner
Men då är jag rädd Du ränner
Och aldrig mera mig vill se
Jag tänker bara ack o ve
Det fattas bara ett beslut
Om jag ska ur Ditt liv gå ut
Dock känns det alltför radikalt
Vi kanske ba’ ska ta det svalt
Fast en tjej kan va’ det just jag
Behöver just nu för ett tag
Hon kanske kan hjälpa mig att
Mogna till utan å få fnatt
Men ska jag plåga Dig som så
När fina flickor är för få
Jag känner mig ej mogen än
Och om du vill förbli min vän
Finns det int' mycket att göra
Vänskapsband är ack så sköra
Men om du vill försöka nu
Tar jag dig gärna till min fru
Nej förlåt jag bara skämtar
Vänta mens' jag vettet hämtar
Vad jag vill säga är som så
Att om du tror vi kan bli två
Vill jag väldigt gärna pröva
Se om vi varann behöva
För detta måste jag lösa
Då jag ej vill Dig förslösa
Fastän att det är mycket svårt
Och nekande svar tar mig hårt
Måste jag försöka ändå
Även om Du mot mig blir rå
Jag tvekat om Dig för länge
I skuggan av ditt umgänge
Om det skull’ funka vet jag ej
Men jag gör vad som helst för Dej
Annars förblir jag i misär
För att jag i Dig blivit kär
Centralen
Ding
Pshhhht
Vad bra skrivet Martin! Det var intressant rimmat, bra ordförråd och påhittighet från din sida. Den var rolig, samtidigt som den var blandad med allvarlighet och lite sorg också och det gjorde att man åte på en känsloresa. Fin dikt, tycker jag verkligen! =)
SvaraRaderaTack Marika! :) Jag är jättenöjd med den. Grunden skrev jag faktiskt för över fyra år sen, till en tjej som jag sedan läste upp den för. Så slet jag isär den, blandade in fiktiva och verkliga händelser, och satte ihop allting igen. Så det är absolut menat som en känsloresa, men bäst är den ändå live. ;) Mest nöjd är jag med versmåttet; da-dam da-dam, da-dam da-dam.
SvaraRaderaJa, jag märker aldrig versmått faktiskt. Det är som att jag är tondöv, fast versmåttsblind. =S Jag märkte dock ett stavelsemönster! XD
SvaraRaderaP.S. Jag gillar "Centralen Ding Psht"-delen också. ;) D.S.