torsdag 2 december 2010

Till Dig 2.0

Att vara kär är inte lätt
Nej kärlek det kan suga fett

Särskilt när det inte har märkts
Hur känslorna för dig har stärkts

För dig var jag en omtyckt vän
Bortglömd som älskare igen

Men ändå slog mitt hjärta hårt
Var gång vi sågs, ja det blev svårt

Till slut blev allting för mycket
Jag pallade inte trycket

Du och jag, vi sågs mer sällan
Ända tills ödet gick mellan




Jag såg dig på bussen en dag
Du skulle åka tåg till Prag

Jag kunde inte låta bli
Och ur min strupe ljöd ett skri

Först blev du rädd och hoppa till
Men när du såg mig blev du still

Jag såg att ankomsten var snar
Endast fyra minuter kvar

Det tomma sätet bredvid dig
Jag satte mig och sade hej

Du hälsade och log, så sött
Och det som jag trodde var dött

Väcktes till liv, lågan tändes
Du märkte något, det kändes

Under din blick växte min press
Jag tog mitt skrivblock, jag var less

Orden kändes desperata
Men jag började att prata



Till Dig som jag älskar så dyrt
Att med Dig allting blir helt yrt

Ja det är sant, det jag känner
Har varit sen vi blev vänner

Men snart ändå så skiljs vi åt
Så varför då allt detta påt

I min diktsamling, lång och fin
Nästan allt för Ditt hjärteskrin

Och jag vill bara säga Dig
Allt detta som bekommer mig

Som orsakats av Din skönhet
Och lika fin personlighet

Du har lett mig till kärlekskval
Så stora som en väldig val

Ja ända ifrån första stund
Har jag knappt lyckats få en blund

Du har förhäxat mig så pass
Att jag smälter som ljummen glass

Med ögon djupa som en tjärn
Det finns inget att ta till värn

Glöm ej din hy så vackert len
Naturligt slät och alltid ren

Ditt hår det är så himla snyggt
Vet att det har jag alltid tyckt

Dessutom Du alltid dig klär
Så görläckert, ja just så där

Du är så snygg från topp till lår
Ja ända ned till Dina tår

Du luktar fräscht, bättre än mint
Du är som min egen absint



Jag vet ej vad jag ska göra
Om jag ska låta Dig höra

Allt det som jag för Dig känner
Men då är jag rädd Du ränner

Och aldrig mera mig vill se
Jag tänker bara ack o ve

Det fattas bara ett beslut
Om jag ska ur Ditt liv gå ut

Dock känns det alltför radikalt
Vi kanske ba’ ska ta det svalt

Fast en tjej kan va’ det just jag
Behöver just nu för ett tag

Hon kanske kan hjälpa mig att
Mogna till utan å få fnatt

Men ska jag plåga Dig som så
När fina flickor är för få

Jag känner mig ej mogen än
Och om du vill förbli min vän

Finns det int' mycket att göra
Vänskapsband är ack så sköra

Men om du vill försöka nu
Tar jag dig gärna till min fru

Nej förlåt jag bara skämtar
Vänta mens' jag vettet hämtar












Vad jag vill säga är som så
Att om du tror vi kan bli två

Vill jag väldigt gärna pröva
Se om vi varann behöva

För detta måste jag lösa
Då jag ej vill Dig förslösa

Fastän att det är mycket svårt
Och nekande svar tar mig hårt

Måste jag försöka ändå
Även om Du mot mig blir rå

Jag tvekat om Dig för länge
I skuggan av ditt umgänge

Om det skull’ funka vet jag ej
Men jag gör vad som helst för Dej

Annars förblir jag i misär
För att jag i Dig blivit kär



Centralen
Ding
Pshhhht

3 kommentarer:

  1. Vad bra skrivet Martin! Det var intressant rimmat, bra ordförråd och påhittighet från din sida. Den var rolig, samtidigt som den var blandad med allvarlighet och lite sorg också och det gjorde att man åte på en känsloresa. Fin dikt, tycker jag verkligen! =)

    SvaraRadera
  2. Tack Marika! :) Jag är jättenöjd med den. Grunden skrev jag faktiskt för över fyra år sen, till en tjej som jag sedan läste upp den för. Så slet jag isär den, blandade in fiktiva och verkliga händelser, och satte ihop allting igen. Så det är absolut menat som en känsloresa, men bäst är den ändå live. ;) Mest nöjd är jag med versmåttet; da-dam da-dam, da-dam da-dam.

    SvaraRadera
  3. Ja, jag märker aldrig versmått faktiskt. Det är som att jag är tondöv, fast versmåttsblind. =S Jag märkte dock ett stavelsemönster! XD

    P.S. Jag gillar "Centralen Ding Psht"-delen också. ;) D.S.

    SvaraRadera